Sida:Nordstjernan1844.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

14

Den är en stjerna klar, som visar vägen
åt hvarje farkost irrande i natten.
Sann kärlek är ej tidens narr. Ovansklig,
fast röda läppar eller kinder vissna
för härjarns andedrägt, den vissnar ej.
Den vexlar ej med tidens korta dagar
men håller ut utöfver domedag
och bär sin himmel uti himlens sköte.

Om man bevisar mig att här jag vilse far
Än ingen man var klok och ingen älskat har.”