20
gingo några till husdjuren, för att gifva dem sin sista kost på dygnet, kanske litet tidigare än de andra dagarne, men äfven litet större och rikligare; andra hemtade vatten ur brunnen och bränsle till spisen för den stundande helgdagen; och alla skrattade och skämtade de, och sågo glada och nöjde ut under dessa värf. Jag satt och gladde mig åt allt detta, ty glada menniskor och goda rena hjertan har jag hittills ansett som gingo de i bredd med hvarandra, och det var något fröjdefullt uti att veta mig med ett enda ord, en enda nyck kunna förvandla hela denna oskyldiga glädje i en tung känsla af lifvets börda, men att äfven känna mig förr vilja försaka allt, umbära hvad som helst, än förmå mig till ett sådant hårdt ord, en sådan afskyvärd nyck. Nej, tvertom: jag gladde mig litet åt deras glädje, ty i det ögonblicket, likasom i många andra, kände jag att min egen icke var hemma. Den finns nog ibland, fast den likväl hos mig som hos alla, blott är en gäst; och äfven den bästa af gäster flyr stundom ett mörkt och oroligt hus, går bort, helsar på andra, blir stundom länge nog borta, men vänder dock tillbaka, när man minst den väntar, och kommer då med ljus och frid. Men denna afton var ”gästen” annorstädes, och det mörknade allt mera, och det blef allt tystare och tystare i universum. Alla de mina, man, syskon och barn, voro borta, de gamla trotjenare och tjenarinnor, de unga lefnadslustiga gossar och flickor, alla hade de nu försvunnit för min syn genom de gapande dörrarne till deras boningar i flygelbyggnaderne; sjelfva de muntra gårdshundarne hade, lockade af vänliga ord, följt husfolket åt, och ju stillare och enformigare det blef för mina materiella sinnen, dess lifligare hörde och såg jag i inbillningen de glada lyckliga natur-menniskornes glam omkring den gästvänligt smattrande brasan. Att sådana voro antända och fått lif det såg jag tydligt, ty himlen var alldeles ren och högblå fast mörk och dyster, och nu syntes från den snedt öfver belägna flygelns skorsten — stora hvirflar af svart, tung rök, flyende för
