Sida:Nordstjernan1844.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

52

trehundra barn och qvinnor drunknade —
bland dem min hustru och min yngsta son.

(Torkar sina ögon.)

Borgarn.

Det är förskräckligt dock!

Borgare och Bönder.

 Förfärligt — gräsligt —
att nödgas fly sitt land! —

Tessin.

 Vi vilja ej
bli trälar, ej afsvärja fädrens tro.

Borgarn.

Och dertill vill då Kejsarn tvinga er?

Tessin.

Ja.

Borgarn.

Hvarmed bar ni retat då hans vrede?

Tessin.

Hvarmed plär sparfven reta örnens vrede?

En Dalkarl.

Om det så långt ej vore bort till dig,
och just hö-anden icke stod för dörren,
så ville jag, och några af de mina,
väl slå ett slag för dig.

Tessin
(tryckande hans hand).

 Gud löne er
för detta ord! Det var en hoppets stråle.

Konungens Fogat
(träder in).

Gif rum för Kung och Ständer!

Flere Röster.

 Rum! ge rum!

(Borgare och Bönder intaga sina platser.)