53
De Förre. Prester. Adel. Krigsbefäl. Konungen och
Drottningen, förande emellan sig Christina.
Tessin
(träder fram med de sina och
böjer knä för Konungen).
Gustaf.
Stig: opp, god’ vänner! Hvilka ären J?
Tessin.
Vi äro ringa folk, Ers Majestät.
Men infor Gud och Gustaf är ju ingen
olycklig ringa. Derför ha vi vågat
oss öfver hafvet hit, anropande
det sista stöd, vi äga nu på jorden.
Gustaf.
Hvem har er hitsändt?
Tessin.
Stralsunds Borgerskap.
Gustaf.
Hvad främlingar mig sända, plär jag ej
inför mitt folk fördölja. Tysklands öde
mig nära rör. Jag sjelf har rikets ombud
hitkallat till ett samråd för ert väl.
(Går med Drottningen och Christina upp till thronen, der de taga sina platser.)
Rådsherre ifrån Stralsund! Säg ert uppdrag.
Tessin
(träder fram).
Det är ej för den jordfläck, som oss födt
vi tale ensamt. Jämrens rop vi före
från alla trosförvandter. Kriget tryckt oss
i fjorton år. Och dock var denna gissel
den mildare. Förödda ligga fälten —
