Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1845.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

138

då styrelsen och folket förstå hvarandra bättre än nu. Ty sjelf ung, sjelf svensk, skall han helt säkert omgifva sig med en yngre, en mera svensk styrelse-personal, än den som Carl Johan valt till sitt Råd. Vi klandra ej det närvarande, men vi älska det kommande, och vilja äfven räkna oss tillhörande det, således tillhörande det unga hofvet. Nåväl! Vi äro fruntimmer, och åsigter, grundade på hvad jag nu yttrat, hafva hänfört oss till det steg vi tagit. Man säger allmänt, att f. d. H. E. Grefve G. Adlersparre erhöll sin fru Grefvinna, emedan han var en man, som i ett för landet svårt ögonblick utmärkte sig såsom patriot, såsom en verklig vän till fäderneslandet. Denna tanke hafva vi uppfattat, och i vår förening sökt utvidga och gifva en större betydelse. Några unga damer valde mig, efter jag var enka, att stå i spetsen, ledande denna idé. De hafva förenat sig om, att ej gifva sitt hjerta och sin hand åt någon, som icke tillhörde den nya unga tiden och som ej öppet arbetade för dess framgång och seger. Målet vilja vi tro är positift, och sällskapets antal är redan ej så obetydligt, och vi hafva hopp om, att det ännu ytterligare skall tillväxa och utbreda sig öfver land och rike.

Man säger att en hustru delar sin mans ära, och det förhåller sig verkligen så; men är mannen utan all utmärkelse, all egentlig ära, så är ju hans hustru det äfven. Och hvad ära kan den hustru äga, emot hvars man en hel nation uttalar ogillande yttranden, klandrande åsigter, fördömande opinioner? Svårligen någon! Hvilken lycka är det icke deremot, att tillhöra en, hvars namn är en glädje för folket, en ära för salongen, en lycka för fäderneslandet! Detta hafva några unga, varma hjertan insett, och de hafva beslutat, att ej tillhöra några andra än tidens och framtidens egne unge män. Äfven qvinnan bör lefva för nationen, och huru skall hon kunna det mera, än om hon Iyckliggör endast dem, som oaflåtligt tillhöra denna nation? Hvarjc friskt, naturligt bröst skall fattas af denna sanning och mången har äfven redan blifvit fattad. Också ifrån några fä damer, hvaraf detta förbund först bestod, ökas det nu dagligen allt mer och mer. Vi räkna snart inom hvarje familj någon som tillhör oss, och vår