143
bära honom. Jag har utvalt en, och bär hans hufvud ej någon Grefve-krona, så ligger dock uti ett manligt och kraftigt offentligt handlingssätt mera värde än i denna krona, och är alltid en öppen väg till den. Hvad min dotter vidkommer, är jag förvissad om, att hon skall uppfylla sin bestämmelse såsom det anstår henne. I hennes ådror flyter mitt blod, och det är en borgen för hennes karakter.”
Grefven tystnade ett ögonblick, och djupare stillhet herrskar icke i grafven, än som hvilade i denna stund öfver sällskapet. Man hörde knappast något andedrag. ”Mina vänner,” fortsatte han, ”våra glas äro fyllda. Tillåt mig att proponera en skål för de nyförlofvade! Min dotters och herr riddarens skål!” Ett lifligt sorl lopp igenom salen. Maskerna föllo från alla ansigten. Baron Edvard och fröken A. sprungo i hvarandras armar.
Vid denna anblick tappade Grefven det slipade kristallglaset på golfvet, och hans ansigte fick ett uttryck af magerhet, som nästan var förskräckligt; men ej ett ord kom öfver hans läppar, det syntes tydligt att han sjelf var djupt öfverraskad. En af de svarta kåporna, som måhända genom sina observationer i Kirsteinska huset hade anat afsigten och förhållandet, ledde dock hans tankar snart, nästan ögonblickligt in i en annan strömfåra, än den, i hvilken man hade anledning att tro att de nu voro. ”Herr Grefve,” höjde han nu sin stämma, vi äro alla er familjs innerligt tillgifna vänner, det är också med uppriktig glädje och tillgifvenhet, som vi få lyckönska er till det förträffliga val ni gjort; ett val, som innebär er dotters väl, och er egen icke momentela, men säkert alltid beståndande tillfredsställelse. Det är likväl icke helt och hållet endast enskildta förhållanden som i denna stund ger mig anledning till denna lyckönskan; men man har i dag, från Regeringens sida gifvit anledning att tro, det Baron * * * skall komma att inträda i den blifvande nya Departemental-Styrelsen, och hvad som är visst, skulle också detta rykte ej besanna sig vid den första blifvande tillsättningen, så innebär det likväl alltid förhoppningar för framtiden, och det är således äfven från en nationligare sida, som jag anser mig kunna gratulera. De tjenster, som herr Baron * * *
