Den här sidan har korrekturlästs
152
I land han flyger,
med rara tyger,
och nya silkesband, och gammal tro;
Så stolt han kommer, och dock så blyger,
och stuga köper han, och sätter bo.
Om fager snärta
tog bort hans hjerta,
ty der i England finns väl englar nog —
Du Herre Gud, hvad det skulle smärta,
om jag bedrogs, men värst att han bedrog!
Åh nej, jag drömmer!
han aldrig glömmer
den han med guldring och med handslag fäst;
Kanske mig spegeln ej stort berömmer,
men vackrast är ju den som älskar mest.
Blott han förtöjes,
åt allt jag nöjes,
i brudesäng är halmen bara dun;
Det gör detsamma, om pellen höjes
för Jungmanshustrun eller Styrmansfrun.
