12
för osäkerhet, utan fast heldre från en viss hos honom inrotad vördnad för det vigtiga kall, han beklädde.
”Lika litet,” sade han, ”som jag kan tillåta någon af mina underordnade embetsbröder, att, när jag sjelf är närvarande, förrätta vigsel, barsöl eller begrafning, hvilket skulle vara stridande emot min egenskap af chef för dem och min församling, lika litet skulle jag kunna tillstädja någon af mina församlingsboer, att ha en inteckning framför mig, det är visserligen sant, amen.”
Han tog aldrig mer än 6 procent, men hatade alla Bevillningsafdrag som synden. Ville någon, för att stärka hans goda vilja att tjena menniskor, gifva honom s. k. ”diskretion” eller ”dusör”, kom visserligen ej något ”bleklagdt nej” från hans läppar; men kontanterna skjöt han ifrån sig nästan med föragt och tog i stället små presenter in natura, såsom ost och smör m. m. — Han hade sina förståndiga uträkningar dermed.
Heldre än jag tager den der tjugufyraskillingshackan, uträknade han, tager jag af den hedervärde Olof Olofsson 3 marker färskt smör och det alldeles osaltadt, ty det der välsignade saltet förminskar varans tyngd. Nu kan jag i närmaste stad erhålla för dessa 3 marker smör 1 R:dr B:ko, och som Olof Olofsson har lättare att komma ut med varan än med pengarna, så blifva vi ju å ömse sidor mycket mera belåtna.
Det faller af sig sjelft, att vår högärevördige prost ända till fanatism hatade tiggerilasten. Också kunde ingen beskylla honom för att hafva, genom en enda åt uslingen utkastad slant, fört honom det minsta steg närmare in på den rysliga tiggarebanan. Ja hans hat gick till och med så långt, att han ifrade emot allt inrättande af s. k. arbetshus, till förmån för de fattige, ty ”som man kokat får man supa”, sade den Gudsmannen, späckande texten med följande vackra bibelspråk: ”Ser uppå korparna och foglarne under himmelen, intet så de och intet skära, och likväl föder vår himmelske fader dem”.
Prosten Holmlund var i allt en stor pedant, med undantag likväl af hvad lärdom och kunskaper beträffade. Han var för mycket sträng ortodox, för att kunna tåla det der klassiska fjäsket, såsom han brukade yttra sig. Apostlarne gjorde
