42
Svenskarnes ungdom i Häfden vill finna
Konungadygd i krigarespel.
Faran den älskar som trolofvad qvinna —
Är det — så är det ett ridderligt fel;
Vill Du kämpa, vi följa alla,
Hvart oss äran och faran kalla;
Lejonets mod och Carlarnes svärd
Hittar nog fram i häpnande verld
Att lära Folk och Kungar på jorden,
Att än finns det mannamod i Norden.
Fädernas grafvar en gång Du skall skydda,
Brytande bygder, värnande lag!
Kraften, som växer i odlarens hydda,
Mildt Du skall vårda för bragdernas dag!
Tryckta folk skola mot Dig blicka,
Hoppets böner mot Norden skicka,
Der i sin kärleks flammande skrud
Kring Dig står Folket, med Dig är Gud,
Och Bardens sång Ditt namn och Din ära
Åt osedda tidehvarf skall lära.
II.
Var helsad, vår Hertig! o kom i vår famn,
Der reds Dig ett blomstrande rike;
Der göms bland de skönaste skatter Ditt namn,
Du ungdomens Furste och like!
Der har Du ett hemvist för kärlek och tro,
Der ljuft är att hvila och lugnt är att bo,
Du ungdomens lycka och ära!
Det gifs, Du vår Gustaf för Furstar en lön —
Den rikaste jorden kan gifva,
