Den här sidan har korrekturlästs
LIDANDETS VÄKTER.
Gethsemane.
I.
(Och han kom på det rummet, som heter Gethsemane.)
Si! porten öppnas: — I Gethsemane,
O Zion! in din Segerhjelte träder.
Zerafer ned med stum förbidan se.
Och uti mörker sig naturen kläder,
Då uti smärtans milda majestät
Förklarad, Jesus går den bittra kalk, att tömma
Och bleka liljorna, som spira i Hans fjät,
I slutna kalkar sina tårar gömma.
Här var den ort, der fordom mången stund
Den Himlasände kommit med de sina,
Vid samtal om det eviga förbund,
Hvars tysta vittnen än på fästet skina,
När natt sig sänker öfver palmers lund. —
Ack! än Han gråta kan: Si, gudakinden bränner
En mensklig smärtas tår: Så lifvets afskedsstund
Han helgat bland sin själs förtrogna vänner.
