98
— ”Han ligger och läser vid Marieberg; men han
kommer nästan alla dagar hit i huset, för att helsa på en liten sötunge till gesällshustru, som bor på ett af vindsrummen.”
— ”Mannen arbetar kanhända åt honom?”
— ”Det har jag inte hört. Deremot har jag full visshet, att han skrifver bref till qvinnan.”
— "Bref säger du”
— ”Ja, se här är ett, som jag knep när jag i morse gjorde dem besök.”
Att rycka till sig det sammanvikna papperet och genomögna dess innehåll, var blott en minuts verk för Hofjunkaren. Derefter sade han: ”Vill du afstå denna skrift för ett par Riksdaler?”
— ”Gerna; blott herrn ej säger, att han fått den af mig.”
— Hit, med pelsen och bottforerne!” — Så fort han hunnit bli klädd ilade han utför trappan, sägande för sig sjelf: ”Nu skall hon blifva min!”
VIII.
Major Borg steg alltid upp klockan sex; han måtte föregående aftonen hafva laggt sig förr eller senare. Insvept i nattrocken och ånyo stoppande sin stora, med Napoleons bröstbild prydda, postlinspipa, satt han framför brasan utan ringaste aning om, att före dager störas i sina betraktelser, då Brukspatronen instörtade.
— ”Mitt tidiga besök” — började denne genast — ”öfverraskar dig säkert och jag hade, i sanning, ej sjelf tänkt att så snart se dig, efter uppträdet i natt; men Josephine är, enligt läkarnes bedömmande, farligt sjuk och jag måste med dig rådgöra om något, som sätter mig i bryderi.”
— ”Numera kunna mina råd icke gagna. Hvarföre vägrade du att höra dem, medan de ännu kunde det?”
— ”Spara dina förebråelser till en annan gång och hör mig. Det första bruk hon gjorde af sin, efter svimningen återfådda, talförmåga, var att begära ett samtal utan vittnen med Bankman, som lofvat komma klockan åtta. Bör jag nu
