5
Flyt glad genom dalen, du irrande våg!
När du seglat
Din stråt ut i djupet, ditt mål; kom ihåg
Den dyra bild,
Som uti din bölja engång så mild
Sig har speglat!
När Jesus der stod uppå stranden.
Försmägtande vandrarn, som hinner din strand,
När han dignar,
Du vederqvicker mot middagens brand:
Väl mig, Väl mig!
Om så, någon like på nödens stig,
Mig välsignar,
När Jesus står åter på stranden
Ack! vore min Själ den irrande våg,
Som fick bära
Den dyra bild, i din spegel sig såg;
Då skall engång
Hon jublande sjunga en segersång,
Till Hans ära,
I palmomskuggade landen. —
III.
(Och Jesus gick bort ifrån dem till att bedja; och de vordo förtyngde utaf sömn.)
petrus.
Fast jag intet ljus ser tindra,
Ner på qvalens mörka stig;
Intet, intet skall mig hindra.
Mästare! att följa dig! —
Men — jag dignar! men jag bäfvar,
Svaga Stolt! du fåfängt sträfvar:
Tro! hvar är din kraft, ditt lit? —
Jesu! mig ej öfvergif! —
(Han insomnar.)
