14
Jag är ju den J söken” — så Han talar,
Och villigt ger åt bojorna sin hand
Han fjättras, ledes bort i deras band, —
Vi Honom återse i magtens salar.
Oskuld, du Himmelens brud
Vandrar Du lidandets stig
Underlig styrka åt Dig
Delade kärlekens Gud.
Härlighets sken från det höga
Ler i ditt tårfyllda öga.
Stark uti stormen du står
Trottsande vågornas hot. —
Tålamod heter din fot,
När öfver törnen du går —
Stödjande staf dig är Hoppet
Under det jordiska loppet.
Sluter dig fängelsers qvalm
Där dig förtryckaren lagt —
Hånar han dig i sin magt
Dock på din bädd utaf halm
Frid ifrån himlen nedströmmar, —
Drömmer du Englarnes drömmar.
Så när Försonaren gick
Hotande skaran emot,
Skälfvande ned till hans fot
Böjde dem, Oskuld! din blick,
Under din sköld — vid din sida
Segra de fromme, som lida.
