på
Confirmationsdag
den 26 Oktober 1845.
Du hvita Lilja uti Nordens Saron
Kung Oscars Dotter! — i din högtidsskrud
Förd af det Svenska Zions fromme Aron
Dig Svea nyss har sett, en himlens Brud
Då vid ett afsked af din barndomsstig,
Du ned vid korset ödmjukt böjde Dig.
Högtidlig tystnad var i Tempelsalen:
Hvart hjerta lystnade till Jungfruns ord,
Som stod der, lik den offrande Vestalen,
I blygsamt Majestät vid himlens bord.
Och i det Svenska Zions Helgedom
Det märktes väl att HERren gick framom.
Så fordom när en Moses längtan hade,
Att engång skåda den Allsvåldige
Och skyld i kulan, såsom Herren sade,
Förbidade att se Guds anlete,
Der hväste fram en ljungeld; — Men, ack nej!
I vilda lågor framgår HERren ej.
Der frambröt en orkan; men ännu fjerran
Var Jehovah. — Derefter mild en vind
Framsusade och uti den var Herran;
Då föll en andagtstår från Bedjarns kind —
Så vid Din Andas högtid tycktes
Det var den Evige, som gick framom.