Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1846.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

58

Att i frid bland blommor blomma,
För bland fåglar dig i lunden,
Att ditt bröst med sånger fylla,
Tvår din själ i sjöars renhet,
Låter dig i solljus bada.

Är du fattig, lilla älskling,
Är så arm du, som man säger?

När du öppnar ögat åter,
Är du i din moders armar,
Känner i ditt späda sinne,
Tänker, som en dunkel tanke:
Ljuft det var på blomsterängen,
Gladt bland fåglarne i lunden,
Godt det var bland klara vågor,
Varmt i solens ljus att bada;
Bäst dock är i denna famnen.




2.

Egen moder göms i mullen.


I mitt hem en stjufmor råder,
Egen moder gömd i mullen.
Och jag hastar öfver hagen,
Skyndar stilla till den sörjda,
Ginar öfver gärdet stundom.

Men den främmande förtörnas,
Hviskar, hväsande af vrede:
Denna flicka går på gräset,
Krossar klöfvern der på ängen.

Fader hör ej hårda orden!
Lätt är flickans fot i loppet,