59
Stör ej många strån i farten.
Jungfrun har ej hårda sulor,
Trampar ej med tunga klackar.
Oskodd löper hon på linden,
Flyr med blottad fot på fältet,
Far som fläkten far på ängen,
Skyndar såsom skuggan öfver.
Skulle ock ett blad bli brutet,
Något grässtrå nedertryckas,
Hjertats sorg förtynga stegen,
Grönskar snart en grodd ånyo,
Fostras flere blad i stället
Af den dagg mitt öga gjuter,
Dessa blåa stjernors tårar.
3.
Så jag färdas sjelf mot fjerran.
Hvarför suckar bäckens bölja,
Klagar sakta under färden,
Far i krokar öfver fältet,
Böjer bugter öfver ängen,
Viker af från vägen ofta,
Färdas blott ett stycke framåt,
Slingrar, nästa stund, tillbaka?
Så jag färdas sjelf mot fjerran,
Går mot obekanta öden,
Tar ett steg och ser tillbaka,
Vandrar fram och vänder åter,
Vill ännu se hemmets höjder,
Röken från min faders boning.
