Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1846.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

60


4.

Sådan vård blott finner flickan.


Icke äger jag, som andra,
Fader, som vid namn mig nämner,
Moder, som sitt guld mig kallar,
Broder, att min börda bära,
Syster, att mig stundom smeka.

Der jag andras hjordar vallar,
Högt på berget, djupt i skogen,
Dagen ut på fria fältet,
Der är skäggig gran min fader,
Björken böjd af år min moder,
Broder är mig bruna trasten,
Markens bleka lilja syster.

När den kalla skuren strömmar,
Får jag stundom skygd af granen,
När mig solens stråle bränner,
Bjuder björken stundom skugga,
När jag sorgsen står på fältet,
Tröstar med en ton mig trasten,
Med en blick ibland en blomma.
Sådan vård blott finner flickan,
Annan glädje ej den arma.




5.

Flicka, kärleken är väldig.


Ofta i min barndoms dagar
Hörde jag min moder säga:
Flicka, kärleken är väldig,
Mäktar mer än allt på jorden.
Så hon talte till min varning,