62
6.
Hundra vägar har min tanke.
Store Skapare, förlåt det,
Se ej, gode Gud, med vrede
Att så ofta i ditt tempel
Jag på honom äfven tänker!
Hundra vägar har min tanke,
Tusen att till honom hinna.
Blott det sämsta leder bortåt,
Allt det bättre för till honom.
Korrt från dagens ljus är vägen,
Gen från nattens stjerneskara,
Hvarje blomma stakar stigen,
Hvarje träd är vägamärke.
Men när dig min tanke hunnit,
Är den nästan ren hos honom.
7.
Hvilken sällhet skön att synas!
Hvilken fröjd att vara vacker,
Hvilken sällhet skön att synas!
Vore jag så mörk, som mången,
Ful, som flera andra flickor,
Fick jag ej i källor skåda,
Ej i bäckar se mitt anlet;
Källans skönhet kunde störas,
Bäckens silfver sotbesmittas.
Tordes knappt på ängen träda,
Att ej blomstren skulle skrämmas,
Blomma hviska tyst till blomma:
Är det nässlan, är det tisteln,
Kanske karborn sjelf, som kommer?
