Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1846.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

71

svallade i röstens klara, afrundade toner. Efter slutad sång hördes ett allmänt: ”bravo!” i hela församlingen. Gubben gick fram till Virtuosen och sade, med tårar i ögonen: ”tack! herre! tack!” Derefter kysste han sin lille Napoleon och stoppade honom under västen vid hjertat.

Mamsell Sara neg på afstånd; Josephine fällde ett, till formen rundt, skärpspänne, som hon nyss köpt, så skickligt att det rullade ut åt golfvet, hvarvid alla de henne omgifvande herrarne rusade å stad, för dess upphemtande. Sålunda för ögonblicket fri ifrån anmärkare, nalkades hon Magistern och sade, med låg röst: ”Jag är er högst förbunden, Herr Baron, för den njutning ni skaffat Major Borg. Stannar ni qvar vid brunnen, vågar jag utbe mig nöjet att, någon gång, få sjunga duetter med er.”

— ” Skulle det väl vara möjligt”,— utbrast den tilltalade, — ”att ni gjort er underrättad om, hvem jag är? — En sådan lycka var jag långt ifrån att våga hoppas och — — — —” Längre kom han icke i orationen, förrän en mörk kropp sväfvade emellan hans och Josephines, hvarandra mötande, blickar. Det var Löjtnanten, som med sin stora hand framräckte det upptagna spännet till dess egarinna utan att, för öfverflöd på ögon märka, huruiedes ett intressant samtal derigenom afbröts. Deremot var Hofjunkaren skarpsyntare. Orden, som vexlades, hade väl undfallit honom; men icke uttrycket i de samspråkandes ansigten.

Detta går icke an, tänkte han; gaf Löjtnanten oförmärkt en knuff med armbågen, till tecken att han borde följa honom och sade, när de kommit ut på gatan: ”Vet du, min käre von Bisterfeld, den der Magistern är en sik och långt farligare än alla våra öfriga rivaler; ja, till och med farligare, än sjelfva den rika Grossören ifrån Götheborg.”

— ”Jag tror, begabba mig, att du blifvit stungen af en svartsjuk bröms, min värde bror Gyllentulpan? Huru kan en man, med din verldskännedom tro, att en ung af eld och lågor sammansatt Stockholms Mamsell, som har en half million på sitt klappande hjerta, skulle bry sig om en förläst Magister och spekulera på det behag en prestgård i Små-