72
land framdeles kan erbjuda; då sådana män som vi stå till buds?”
— ”Spara din vältalighet till en annan gång. Magisterns Musikaliska talang tjusar flickan och såg jag rätt, så intog han äfven gubben till sin fördel; något, som hittills icke lyckats för oss andra. Kort och godt, Magistern måste vi göra löjlig, annars slår han oss ur brädet.”
— ”Det skall han väl låta bli; men i alla fall kan det vara roligt att göra litet spektakel med honom.”
— ”Framför allt måste vi handla klokt och i samband med hvarandra.”
— ”Ja, låtom oss strida rygg emot rygg; så blir segern vår. Se’n dra vi lott eller dela, som bröder!”
Efter denna korta rådplägning återvände de till salongen, der konversationen bortdog, i brist på närande ämnen; hvilket föranlät Hofjunkaren att utropa: ”Mitt herrskap! Skall sömnen ej öfvermanna oss, så låtom oss, för allt i verlden, hitta på någonting roligt.”
— ”Jag vill låta leda fram mina engelska hästar, som på morgonen anländt”— svarade Grosshandlare Bankman; en något mer än medelålders ungkarl, med ståtligt utseende och högburet hufvud. — ”Mamsell Jernander skall få gissa på hvad de kosta och äro de, för öfrigt, i hennes smak, stå de till tjenst för en promenad, hvaruti jag hoppas att samtlige brunnsgästerne deltaga?”
— ”Hvem kan promenera i denna hettan och så här tidigt?” återtog Hofjunkaren. ”Låtom oss deremot bedja Herr Magistern spela upp en Strausser eller Labitsky vals.
Detta sades med så hög röst, att det hördes öfver hela Salongen; från hvars ena, längst bort varande, hörn gafs till svar: — ”Jag kan ingen dansmusik.”
— ”Så låtom oss då hitta på någon lek. Damerna välja sin nämnd och karlarne sin. De utvalde sammanträda och besluta, hvad som skall företagas.”
Mindre af verklig böjelse för lekar än brist på bättre sysselsättning, antogs förslaget och man kom, efter hållen
