Tredje striden.
Vi återvända till Karl den elfte, der han jagat danskar- nas venstra flygel öfver Lydde-ån, men sedan genom Dahl- berg erhållit underrättelse om tillståndet på sin egen venstra flygel. Han beslöt att med sina nio hjeltesqvadroner skynda de nödställda till hjelp. Genast återvände han åt Lund till, och snart sågos på lånet häll de fiendtliga tropparna. Då skickades Helmfeldt att på omvägar skynda till de stridande svenskarna, för att ordna och uppmuntra dem genom under- rättelsen om konungens snara ankomst.
När danskarna först sågo svenskarnas nio sqvadroner, vän- tade de en större efterföljande styrka och alltså en svår och vådlig strid. General Fredrik Arensdorff bad derföre konung Kristian rädda sin dyrbara person, och lofvade, att för segrens vinnande, göra sitt yttersta. Kristian den femte lydde rådet och skyndade till Landskrona, sålunda öfvergifvande sin här just i det afgörande ögonblick, då den blef af svenskarna från tvänne olika sidor angripen.
Emellertid, och när Arensdorff såg att svenska konungen ej medförde mer än nio sqvadroner, beslöt han öfverfalla och tillintetgöra den Hllla styrkan, innan den hunnit förena sig med de öfriga svenskarna. Med 20 eller 22 sqvadroner ryt- teri och 5 bataljoner fotfolk vände han sig mot svenskarnas lilla hop. Men den förfärades ej af fiendernas mängd. Ko- nungen hade af öfverbefäl hos sig Ascheberg samt öfverstarna Dahlberg, Nils Bjelke och Drake; men både till dem och till de öfriga vände sig den unga hjelten och uppmanade dem, med förtröstansfulla ord, att våga allt för fåderneslandet. Och utan att ett ögonblick vackla, gick den lilla hjelteskaran fram mot fienderna. Striden blef återigen ganska hårdnackad. De två sqvadronerna af adelsfanan under öfverste Drake blefvo af öfvermagten slagna och nästan tillintetejorda; men lifregemen- tet under Nils Bjelke höll ännu tillsammans och kastade fien- den åt alla sidor ifrån sig.
