20 svenskar och med sitt regemente tappert tumlat om med Kristofer Gyllenstjerna och svenska fotgardet. Nu, på fästet, öster om Walkärra kyrka, slöto sig Bibau och Lewezau till- sammans i en orubblig fyrkant. Hvarhelst svenskarna ville angripa, mötte dem skarpa blickar, klingor och skott. Ännu hade blott svenska rytteriet hunnit till stället. Det var såle- des endast med dem, som konungen kunde angripa fyrkanten. Men nu, elter 16 timmars ridt, utan hvila och utan foder, voro hästarna så utmattade, att det var nästan omöjligt få dem ur stället. Då man ville hugga in på fyrkanten, fick hvar ryttare så mycket besvär med att sätta sin egen häst i rörelse, att han icke hann föra sina vapen mot fienden. Ef- ter några fruktlösa försök måste man afstå derifrån. Blossan- de af ifver att fullända segern, sprängde konungen mot sitt anryckande fotfolk och uppmanade dem, att fullborda, hvad rytteriet icke kunnat utföra. Sjelf i spetsen för fotgardet skulle han i bröstet angripa den danska fyrkanten, under det general Schoultz med andra troppar föll den i sidan. Knappt såg Bibau denna anordning, förrän han snabbt och i bästa ordning ryckte fyrkanten tillbaka in på Walkärra kyrkogård, bakom hvars stenmur hans troppar fingo tillräckligt skydd mot både fotfolk och rytteri: Muren var så hög, att till dess öf- verklättrande fordrades stegar. Sådana funnos ej för tillfället; och hvar och en svensk som nalkades, blef af danska kulor- na sträckt till marken. Man visade då svenskarna till en på norra sidan åt Landskrona till varande öppning på kyrkogårds- muren. Några troppar skyndade genast att derigenom intränga. Men redan långt förut hade Bibau låtit antända en hop bred- vid liggande byggnader. Vid ditkomsten möttes svenskarna af lågor och rök, som vinden kastade dem i ansigtet. Bak- om, och i skydd af denna brand, af kyrkogården och af nat- tens tilltagande mörker, drogo sig danskarna oförföljda un- dan på vägen åt Landskrona. Den lilla hjeltetroppen ut- gjorde 4 till 600 man; sista från fältet bortgående lemnin- gen af hela danska hären. | | Karl den elfte stod qvar som segrare och innehafvare af valplatsen och af fiendens artilleri, tross och läger. Vid ske-
