Sida:Nordstjernan1847.djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

5


Detta hem är beläget vid en af hufvudstadens fashionablaste gator. Aftonen är temligen långt framskriden, klockan är visst tio slagen. I en svagt upplyst sal, uti husets andra våning, sitter en ung man vid ett piano. Dock ung torde han, erkesträngt tagit, icke böra kallas, ty han har redan fyllt sina 38; men besynnerligt nog äro de fantasier, som han med skicklig hand tolkar på tonspråket, af en viss formlös och oregelbunden karaktär, närmast liknande en svärmande ynglings aningsfulla, ännu obestämda drömmar. Tonerna framvälla snabbt jagande hvarandra, såsom vågorna på ett upprördt haf: än sakta gungande, än vildt uppstaplade och himmelstormande; än åter vemodsfullt längtande, med suckar efter kärlek, med bön om frid, och än såsom en klagan, lik den ensama turturdufvans, djupast i en mörk, öde skog ... Klagan smälter småningom, och löser sig i en oändlig suck som sakta susar genom strängarne och försvinner ... Den som obemärkt lyssnade till dessa fantasier skulle ovilkorligen känna hjertat slå, ögat fuktas och en beklämning lägga sig öfver sinnet, ja, han skulle erfara en lättnad, då drömmaren med ett vildt accord sönderslet den tonslöja, hvarmed han nyss fjettrat själen.

När Baron Darling slutat, steg han upp och förde hastigt handen mot sin fuktiga panna, derefter gick han in i närgränsande salong, hvarifrån han inträdde i ett stort, festligt upplyst förmak — han kastade sig vårdslöst i en stol.

”Ah se Charles!” utropade ett äldre fruntimmer som satt vid ett bord, och var sysselsatt med något handarbete. ”Välkommen Charles, min glada gosse! välkommen!”

”Det blir helt ljust i rummet bara du inträder der!” sade en ung vacker flicka, som hittills gäspat vid sin brodyr. Ett sexårigt barn, med långa ljusa hårflätor, klängde sig upp på hans knä, lade sina mjuka armar kring hans hals och kysste honom par tre gånger innerligt.

Baronen upptog dessa artigheter helt passift, förde handen några gånger genom sitt vackra hår samt framtog sin plånbok. Här ögnade han flyktigt några biljetter, visitkort och bjudningsbref, annoterade åtskilligt med en blyertspenna, den han med en komisk min doppade i den lilla flickans mun.