Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1847.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

6


Fruntimmerna skrattade; ty allt hvad han företog, klädde honom väl, tyckte de. Baronen var icke hvad man egentligen kallar vacker, åtminstone icke reguliert vacker. Hans ögon af obestämd färg, voro små, pannan hög, och icke serdeles behagligt hvälfd, men munnen deremot väl formad, med ett par friska svällande läppar och en perlhvit tandrad. Vid ett flyktigt påseende, skulle man svårligen föreställa sig, att detta ansigte kunde antaga något riktigt skönt och fängslande uttryck. Det var likväl så, ehuru vanan att beständigt utgöra ett föremål för uppmärksamhet och hyllning, gaf någonting egoistiskt och sjelfkärt åt hela hans väsen, ja, man upptäckte till och med ett lätt drag af hån som flyktigt, men skönjbart framskymtade från djnpet af hans själ, och uppenbarade sig, än i hans blickar, än i hans leenden. Detta gaf ett sken af öfverlägsenhet åt hans eljest obestämda ansigtsdrag. Det missprydde i öfrigt just icke, ty det uppenbarade sig utomordentligt flyktigt och gällde måhända lika ofta honom sjelf som någon annan, samt afbröts stundom af ett fint, barnfromt och känsligt leende, som snart utplånade detta drag. Emedlertid, och med alla dessa sina fel och brister var Charles Darling en förklarad gunstling hos unga och gamla.

Han hade nu mönstrat sina bref, ordnade dem i form af en solfjäder, den han nedlade på bordet, vädjande till fruntimren och deras afgörande, hvilken värd eller värdinna som företrädesvis borde ”lyckliggöras” med hans personliga närvaro vid morgondagens fest. Det är att märka, att den unga mannen utlät sig alltid med en viss veneration om sig sjelf.

Gamla friherrinnan N. N ..., en Indigo-soirée! ... bara skriftställare och skriftställarinnor, politik och polemik, skön konst och theater-kritik, sång och musik af dilettanter och amatörer, tillfällighetsvalser och supé ... tackar så mycket!”

”Åh, kära kusin,” inföll den unga damen, som hörde till de ”blåa kornblommorna”, — emedan hon öfversatt en feuilleton och författat några nätta tillfällighetsverser — ”säkerligen förekommer mycket intressant i ett så valdt sällskap?”

”Intressant? ja, tvifvelsutan för dem som tycka om att höra fruntimmer tala om Ryska kejsarens politik, om påfvens