Den här sidan har korrekturlästs
116
”Hvarför, hvarför?” — svarar flickan
med ett flyktigt vemodslöje —
”Väntar inte jag min brudgum,
och hans trohet vill jag pröfva.
Ser han mig med stympad hårlock,
ser han mig med svarta kinder,
höljd i fattigdomens trasor,
och ändå han kan mig älska;
huru varm skall ej hans kärlek
blifva då, när mina lockar
återvuxit, och jag tvagit
mina kinder rosenröda,
och när jag mig söker kläda
sedan i en evig bruddrägt?
”Hvarför, hvarför?” — Sådan fråga!
Men då mulnar fästmöns öga,
och en suck hon sakta qväfver,
bedjande: ”Kom, låt oss vända
hem från detta hemska ställe,
men låt oss i hjertat gömma
lärdomen, som här vi hemtat,
och må ej blott gallerporten
vara skiljemuren mellan
tvenne kloke och två dårar.”
