118
Råd och Tröst.
Var musslan lik, som blygt i djupet gömmer
den skatt, som verlden girigt letar fram.
Var kämpen lik, som på sitt slagsvärd drömmer,
ännu i nöjets yra allvarsam.
Var säfven lik, mot hvilken stormen tömmer
sin kraft, när eken bräckes på sin stam.
Var klippan lik, hvars bröst man sönderrifver,
men som ger guld åt plundraren igen.
Var rosen lik, som när den vissnat, blifver
beundrad för sin vällukts skönhet än.
Var källan lik, kring hvilken stormen drifver
men i hvars sköte strålar himmelen.
Hvad gör det se’n om i ditt öga skymmer
en tår, som föds af stundens små bekymmer,
hvar smärtans dimma skingras ju engång.
Af tårarna, som bränna i ditt öga,
binds dig en segerkrona i det höga,
der hvarje suck byts i en jubelsång.
