29
Hon såg upp, med ett leende så skalkaktigt men, tillika så fint och oefterhärmeligt skönt, att Baronen blef helt varm om hjertat. Och nu kom det fransyska qvädet honom i tankarna igen:
”Si j'étais Dieu, (je donnerais) la terre et Pair avec les ondes,
Les anges, les démons, courbés devant ma loi,
Et le profond chaos aux entrailles fécondes,
L’éternité, l’espace, et les cieux et les mondes,
Pour un baiser de toi!”
Han drog en stol helt nära Georginas, satte sig och tog hennes hand. Hans ansigte hade en färg och en friskhet, hans ögon en glans som man sällan såg dem ega, nu var han verkligen vacker.
”Jag har länge tänkt att tala med er,” började han med en vek, ändå klangfull och varm ton — ”fråga er orsaken till det missnöje som jag under dessa sednare veckor trott mig läsa i ert ansigte?”
Georgina såg öppet på honom och svarade: ”Missnöje? kalla det icke så ... jag är icke missnöjd.”
”Förtörnad då?”
”Icke förtörnad, jag har icke skäl dertill!”
”Säg icke så!.. det är första gången jag ser en skymt af förställning hos er ... det får icke vara ... icke ni!..”
”Jag förställer mig icke ... det är sanning ... jag har icke varit missnöjd eller förtörnad, endast kanske har jag varit bedröfvad.”
”Och hvarföre?”
”Jag vet det icke rätt sjelf.”
”Om ni ville söka att förklara mig det, bad Baronen med låg röst, men utan yttre tecken till sinnesrörelse, ehuru hans hjerta slog med fördubblad styrka.
”Skall jag? ..” frågade hon begrundande och liksom för sig sjelf.
”Gör det, gör det!” bad han åter enträget och under det han hårdt tryckte den hand han höll mellan sina. En aning genomfor honom,.. ett ögonblick trodde han sig hafva
