Sida:Nordstjernan1847.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

31

das och lida! ... ni ler baron! .. men ni måste erkänna att det var ett nobelt sällskap som jag umgicks med! ... Man kunde icke välja bättre. Följden blef emedlertid att jag mer och mer drog mig från den yttre verlden, och dikten blef en verklighet för mig. Ja, det kom till sluts derhän, att jag såsom Svedenborg trodde mig lefva och umgås med mina idealer såsom med lefvande varelser. Jag blef visionär och sömngångerska ...”

”Ah!”

”Då hände det sig att min bror erhöll detta vackra ställe, och vi flyttade hit. Från denna stund blefvo våra ekonomiska omständigheter mycket förbättrade; min bror kom i tillfälle att förskaffa sig de böcker som han behöfde, och fick äfven tid att sysselsätta sig med studier, som han mycket älskade. Stackars Abel! Han har mycket arbetat, mycket lidit och försakat för min skull ... den första summa han kunde hopspara använde han äfven för mig .. att skaffa mig ett godt piano ... Herr Baron! då jag öfvertog den lilla hushållningen här och började att arbeta för Abel som så länge arbetat för mig, blef jag med ens en annan menniska. Jag kunde icke blifva en Johanna, ännu mindre en Sokrates eller Carl den tolfte, jag föresatte mig att i stället bli en god och förståndig qvinna. Då jag sedermera glad och lycklig vandrade bland blommorna i vår trädgård ... då jag såg Abel så nöjd och frisk till själ och kropp ... då tänkte jag på den som beredt oss denna tillflykt och välsignade honom i mitt hjerta ... aldrig rörde min hand vid pianot utan att, jag med tacksam känsla erinrade mig gifvaren ... Min bror talade ofta om honom ... hur god han var, hur storsinnad, ädel och generös! Han prisade hans ridderliga sinne, hans bildning, hans förstånd och rena seder, men framförallt hans goda hjerta ... jag vande mig att betrakta denna vår välgörare såsom min goda genius ... nej, låt mig tala ut ... En dag sade min bror att denne vän ämnade oss äran och glädjen af ett besök ... ni kan lätt föreställa er vår glädje. Nu skulle jag då ändteligen få träffa en person som jag länge lärt att ära och älska ... och med denna person skulle jag få tala om