77
SLAGET VID LUND
den 4 December 1676[1].
Året 1676 och i synnerhet sednare delen deraf innefattar en af de märkvärdigaste brytningar i fäderneslandets historia. Sverges anseende, ära och magt, ja nära nog dess sjelfständighet stodo på spel. Det var äfven då en tidepunkt, vid hvilken
Betänksamt ödet stod med griffeln höjd att rista
I kopparn in vår dom, den eviga, den sista.
Det mest afgörande ögonblicket var slaget vid Lund; och känslan af dess vigt lifvade de stridande till nästan otroliga ansträngningar. Morgonrådnaden speglade sig i det blod, som flöt vid slagets begynnelse; och dagen hade redan försvunnit i en svag aftonrådnad, innan de sista danskarna försvunno från fältet. Men då gingo de i fullbordan, dessa skaldens profetiska ord:
Den slagtning är slagen och fritt är vårt land:
I blod ligger dagen vid himmelens rand.
Otvifvelaktigt var det slaget vid Lund, som under denna brytning räddade vårt fädernesland från tallösa olyckor.
Ett närmare studerande af detta slag väcker ovillkorligen det tacksamma minnet af Tegnér, af Svea, och af den i samma skaldestycke tecknade frihetsstriden. Slaget vid Lund började just på Helgonabacken, så känd genom sin skönhet och sin sångare. Måhända har Tegnér någon afton setat på denna höjd, skådat öfver dessa fordna slagfält och dervid af
- ↑ Utdrag ur den ännu outgifna 15:de delen af Fryxells Berättelser ur Svenska historien.
