78
minnet, stället och qvällens stjernor blifvit erinrad om den strid, som här, under karlavagnens bloss fordom kämpades för fäderneslandet. Måhända, att detta minne, detta ställe ingåfvo honom första tanken på det Bjarkamal, hvarmed hans sångmö under sorgens och nedslagenhetens tid mägtigt ”sjöng lif och kraft i Sveas millioner.”
Om stället för sin poetiska hänförelse sjunger han:
”Bedröfvad, tyst jag gick utöfver dödens sängar”
Måhända var det på Allhelgona kyrkogård, som snillet och fosterlandskärleken alstrade den härliga bilden af Sverges återuppståndelse.
Också vi ämna förtälja en syn. Ej samtiden utan forntiden är fältet derför. Snillet har ej ur inbillningens verld framtrollat lysande bilder deri. Man ser i sådanas ställe endast bleka minnen, mödosamt uppgräfda ur arkivernas stoft, derföre färglösa, matta, sådana som vålnader blifva. Det är denna gång fädernas dimmiga hamnar, som ur högarnas djup framkallas inför den lefnadsfriska samtidens ögon. Måhända skall dock en eller annan med deltagande följa det matta skuggspelets rörelser; ty uppträdet, som det vill framställa, var dock en kamp för fäderneslandet och en seger, hvars minne skall utgöra ett af våra häfders mest ärofulla.
Sverges tillstånd i September 1676 var i hög grad nedslående. Pommern, Wismar, Bremen, Skåne, Blekinge, Bohuslän voro till största delen förlorade; flottan med betydlig förlust slagen och jagad inom klipporna; hären genom försummelser, olyckor och nederlag så förminskad, att det tycktes vara nästan en omöjlighet att försvara sig emot den åtminstone dubbelt starkare fienden. Inga förråder, inga medel funnos; och den oerfarne, tjugoåriga kungen stod omgifven af alla slags lycksökare, sins emellan stämplande att störta hvarandra och dervid nära att störta fäderneslandet. Brandenburg och Dannemark hade redan uppgjort planen om delning af flere Sverges landskaper.
