skarna återigen drifna på flykten. Nu tycktes stridens utgång på denna sida afgjord och segervinnaren Karl skickade derföre nägra sqvadroner att stödja det efterlemnade fotfolket. Tillika affärdade han Dahlberg, för att efterse tillståndet med den öfriga hären. Sjelf behöll han qvar endast nio sqvadroner; neml. fem af lifregementet under Nils Bjelke, två gamla af adelsfanan under Drake, en af Gyntenbergs rytteri och en af lildrabanterna. Med denna lilla tropp tilltrodde han sig att fördrilva danskarnas slagna högra flygel och dess besegrade konung. När denne likväl såg de förföljande svenskarnas ringa antal, vände han om och fattade stånd bakom en sten- gård. Men Karl angrep dem äfven der. Striden skärptes återigen. Fersen sårades och blef tilllångatagen. Karls häst, Totten, fick en kula för pannan. Konungen kastade sig upp på den eldiga springaren Brillante och störtade åter i striden. Svenskarna bleknade mången gång af förfärande ångest, då de sågo honom midt i kulregnet, midt ibland fienderna. Och återigen hänfördes de af förtjusning, då de sågo ynglinga- konungens blossande kinder och lågande ögon. Gå på gossar; ropade han gång efter annan, och den lilla hjeltetroppen stör- tade oemotståndligt framåt, sprängde öfver stenmurarna, och sprängde undan den förtviflade fienden. Danska konungen ansåg nu striden på denna punkt förlorad och vek bort till sin ännu kämpande högra flygel. Den venstra, som han hit- tills följt, var redan upprifven och flydde bort ifrån hela slagt- fältet. De flydde till sitt förra läger vid Svenstorp; men Karl med sina sqvadroner följde efter och dref dem derur. De flydde nedåt Lydde-ån till det ställe, der svenskarna natten förut gått öfver densamma. Isen hade burit svenskarnas ord- nade tåg. Danska flyktingarna framstörtade våldsamt, hoptals. Isen brast, många hundrade af flyktingarna drunknade, och de som ej kunde komma öfver, blefvo på stranden nedhuggna. Nu ändtligen var segren på denna sidan en gång för alla vun- nen och fullständig,
Svenskarna hoppades, att deras andra flygel haft samma lycka. En hop ströftroppar sågos norr om Lydde-ån. Det är, ropade somliga, det är svenskar, som förfölja den andra fly-
