Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1847.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

skarnas venstra flygel drog sig i oordning tillbaka och sökte skydd bakom fotfolket.

Detta sednare hade haft en lika svår strid att utkämpa. Den varade länge och öfvergiek slutligen till det blodigaste handgemäng. Långt ut på högra sidan inemot Lund stod sven- ska fotgardet under Kristofer Gyllenstjerna. De innehade far- ligaste platsen och vunno högsta äran. Första bataljönen un- der Douglas stridde emot Arensdorff; andra bataljonen under Hastlehr mot den tappre öfverste Lewezau. På båda dessa punkter trängde svenskarna modigt och segrande framåt. Tre- dje gardesbataljonen hade emot sig Weijer och dess rege- mente: men kämpade ej med samma lycka som de andra. Dess major föll. En kapten Rehbinder trädde fram och tog befälet. Inom några ögonblick stupade också han dödligt så- rad till marken. Kapten Stormhatt ilade nu fram i den fall- nes ställe, men föll snart sårad vid hans sida. Nu sjönk också fanan och hela bataljonen började komma i oordning. Regementets öfverste, Kristofer Gyllenstjerna, såg faran. Re- dan förut blödande ur flera sår, sprängde han i sporrstreck dit och ställde sig i spetsen för troppen. Inom några ögonblick blef hans häst skjuten. Fienderna rusade till plundring öfver den ur nya sår än mer blödande krigaren, samt lemnade ho- nom slutligen afklädd och sanslös mellan de döda kropparna på fältet. Den tredje gardesbataljonen, nu mera utan all led- ning, blef nästan helt och hållet upprifven. Emellertid hade danskarna långt förut tillbakadrifvit det öfriga svenska fotfol- ket och tagit allt dess artilleri. De hittills segrande batal- jonerna af svenska lifgardet måste derföre vika tillbaka till de öfriga tropparna. De drogo sig alla baklänges och när- mare till Lund, samt stannade bakom en jordvall, der de af general Schoultz blefvo åter uppställda i ny slagtordning. Folket var dock oroligt, nedslaget. Ett rykte spriddes om Karls seger på högra flygeln. Man trodde det ej. Ett mot- satt rykte uppkom och fann hos det försagda folket öppnare öron. Och midt framför såg man den segrande fienden gång på gång och i triumf skjuta dansk lösen med de eröfrade sven- ska kanonerna. Det var lycka, att han icke i samma seger-