Sida:Nordstjernan1848.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

12

 
Och ännu, fast sekler rullat
Bort på tidens mörka vågor,
Lyser ”Nordens” klara stjerna
Under hösten, vintern, våren,
På det högblå himlahvalfvet.
Men . . . hon synes ej om sommarn.
— Månne då hon är i Valhall?