Den här sidan har korrekturlästs
37
De svarta Jägarne.
O Spanien, o Spanien! du amma
för hjeltar, från hvilka vi stamma!
Vår kärlek, o evigt du har! —
Och skulle allt annat än ramla,
står likväl Al Hambra, det gamla,
med minnet och murarna qvar.
Der, mellan Kupoler, som glimma
i solsken Condorerne simma
i luften, som Svanor på våg,
och molnen med vingarna skära
i afmätta kretsar — och nära
blott plundring och mord i sin håg.
Ack! skall väl med strålande krona
den stolta Kalif en gång throna
ibland oss, som herrskare än?
Och lagar för stammarna skrifva?
Och skall Guds Profet nånsin blifva
så dyrkad, som fordom, igen?
