Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1848.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

38

  
Skall Mahomeths fana väl hvifta
som förr i Sevilla — och skifta
i färgprakt på gyllene torn?
Och alla dess gullklockor ringa
harmoniskt, med toner som klinga
från cithror och jägarehorn?

Så grymt från Cordova fördrifna,
vi blefvo åt missöden gifna
till spillo åt Ferninands lag;
Dock skall väl ej Mahometh dröja
att hämdsvärdet jublande höja
och straffa de brutna fördrag.

Ja, girigt vi skola oss hämna,
och sten uppå sten icke lemna
af kloster, palatser och slott —
så länge der än i vår skara
utaf Omaijaderna bara
finns ringaste Musulman blott.

Och rundtomkring stepperna samla
sig jägare, unga och gamla
med svarta och krusade skägg,
och bössor med gullkorn försedda —
och tusen patroner beredda —
och sablar med skarpslipad egg; —

Så svärja vi jägare alla,
att, som vi ha lefvat, ock falla
i sällskap i striden — och dö! —
ty en gång bli kinderna bleka
och senorna slappa och veka —
och klingan blir sliten och slö!