Den här sidan har korrekturlästs
48
Jag börjar re’n dödsmarter känna,
de qvälja och slita och bränna
och sarga min kropp och min själ; —
De tappraste kunna bli slagna,
men endast de fega bli tagna.
— Kamrater! Soldater! — farväl!
Sida:Nordstjernan1848.djvu/60
