55
Minne af ett besök hos en utmärkt Vetenskapsman.
Det är en stor lycka för en gammal man, att med temmeligt själslugn kunna blicka tillbaka på sin förflutna lefnad, och i minnet kunna lefva den om igen! Så är verkliga förhållandet med mig, som med tacksamhet mot Försynen dagligen njuter deraf; och jag känner tillika, huru denna dyrbara skänk betydligt mildrar dessa ålderdomens vanliga krämpor, hvilka eljest ofta minska sinnets spänstighet, och göra att man, äfven i mera än en ökad pratsamhet, — som man säger — öfverlefver sig sjelf.
Man har af mig begärt någon liten uppsats, eller någon hittills otryckt episod af mina Minnen, för att införa det i ett häfte af ”Nordstjernan”. Då jag nu ej kan göra anspråk hvarken på vitterhet eller skaldskap, men man likväl synes hafva fästat någon uppmärksamhet vid mitt sednaste skriftställeri, vill jag i och för detta ändamål blott såsom Minnesskrifvare — hvaruti jag nästan börjar tro mig hafva lyckats — här berätta om ett för mig ganska angenämt besök, som dessutom påminner mig om min bekantskap med tvenne, nu bortgångna, frejdade män inom vetandets verld.
Under mitt vistande i England år 1808 ankom till Svenska beskickningen i London från Professorn Berzelius ett af honom nyligen utgifvet Chemiskt arbete, med anhållan att detsamma vid lägligt tillfälle måtte aflemnas till Professor Davy. Jag åtog mig nu detta bestyr, och infann mig med
