Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1848.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

56

böckerna under armen i hans hemvist, samt insläpptes genast uti dess Laboratorium, hvars storlek och den ordning, som, oaktadt den nästan otaliga mängd saker, hvilka på bord, hyllor och bänkar funnos placerade, likväl der rådde, till en början förvånade mig. Uti den stora salen, omgifven, som jag trodde, af en stor hylla med böcker i en rad, fanns ingen mer än en så kallad Auskultant, som sysselsatte sig med att röra i koppar, burkar och trattar, samt att på bredvid liggande papperslappar anteckna sina observationer. Hos denne man anmälte jag min önskan att få träffa Herr Professorn sjelf, samt nämnde, det jag var en Svensk Officer, som hade några böcker att lemna honom. Jag bekänner, att jag väntade mig ett buttert, om icke snäsigt, svar, så sysselsatt fann jag honom, under det han knappast lyfte upp ögonen från sitt arbete — så vanligt hos lärda, som icke gerna vilja afbrytas i sina sysselsättningar eller i fortsättningen af sin tankegång. Men alldeles motsatsen inträffade — han helsade ganska höfligt, gick genast bort till en klocksträng och ringde på en betjent, som i livrée kom in och erhöll en mycket omständlig anmälan att till Professorn framföra. Jag anvisades emellertid en stol, under afvaktan på Herr Professorns ankomst, eller, om jag så fann för godt, att bese rummet med dess innehåll, under ursäkt att den unge mannen, såsom sysselsatt, icke kunde hafva nöjet för mig visa och beskrifva detsamma, hvilket han likväl förmodade, att Professorn sjelf skulle göra, om jag vore chemist, eller eljest road af att taga kännedom af dylika saker.

Jag teg, och såg mig omkring, väl vaktande mig att förråda min okunnighet, men i tysthet suckande öfver, att jag för tidigt gått från mina lärare i detta ämne, Professorerne Sjösten och Schwartz vid deras privatkollegier och föreläsningar, samt bäfvade för att snart nog komma att stå inför ett af verldens ljus, utan att dervid ens våga svänga omkring mig med fraser, hvilka vanligtvis för en stund åtminstone pläga kunna dölja okunnigheten. Jag antog emedlertid en mycket förståndig mine, under det jag tittade här och der på burkarnas och flaskornas etiketter.