Sida:Nordstjernan1848.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

59

Institution's räkning uppställt, upptäckten af en stor sanning, hvilken ännu är svår att för flertalet af menniskor förklara. ”Ni skall åtminstone här få se ett bevis på dess kraft,” tillade han; hvarvid han fattade i en tjock ståltråd, och satte densamma i gemenskap med den galvaniska apparaten, hvarmedelst uppkom en ljus låga, så stor och klar som af en vanlig vaxstapel, hvars tjocklek ståltråden äfven ägde. För att ej härvid förråda min okunnighet, gick jag ej in i några frågor, utan betraktade under tystnad såväl detta, som mycket annat, hvilket han behagade visa mig; hvarefter jag, då han såg på sin klocka, bockade mig, tackade för hans utmärkta artighet, och gick min väg.

Då jag kom hem, meddelade jag genast Berzelius en detaljerad berättelse om hela besöket, hvarvid Brandel, såsom närmare bekant med Berzelius, var mig behjelplig, och till densamma gjorde åtskilliga tillägg. Jag träffade sedermera icke Berzelius förr än mänga år efter denna händelse, då han för mig nämnde, att han följt det gifna rådet om öfversättningen, samt att han nu vore i en ganska liflig correspondens med Davy. Ofta hafva vi sedan språkat med hvarandra om denna händelse. Bland annat berättade han mig någon tid derefter, då vi båda såsom brunnsgäster promenerade på Carl XIII:s torg, att han, genom Davys föranstaltande, för en artikel i Brewsters Edinburgher Encyclopedi erhållit en ganska betydlig summa penningar i pund sterling, samt stora loford. Ännu längre fram i tiden, då vi träffade hvarandra efter ett af Davy med Berzelius i Götheborg utsatt möte, beklagade han sig likväl öfver denne sin väns lättsinnighet, hvilken låtit honom i Götheborg flera dagar vänta på sig, under det Davy gick och ifrigt metade lax i de Halländska strömmarna, en sak, den han näst chemien nästan gjort till sin hufvudsak, eller hvilken han åtminstone betraktade såsom sin behagligaste rekreation, ofta för detta nöje försummande allt annat. Vi kommo då öfverens deruti, att dandyismen ännu något satt qvar hos honom. Jag förstod och fattade likväl i denna sak vår Engelske Professor bättre, än Berzelius sjelf. Jag visste nemligen hvad detta verkligen Gentlemanlika nöje ville säga, hvilket