73
”Min moder hon sitter i berget inne
”Och lägger gull uti skrin;
”Jag smög mig ut en liten stund,
”Att slå på gullharpan min.
J styren väl de Runor!
Och det var ridder Tynne,
Klappa henne på lösende kind:
”Hvarför vill du mig ej bättre svara?
”Hjertans allrakärestan min!
J styren väl de Runor!
”Jag kan väl Eder ej bättre svara,
”Det månde jag sjelf ej vålla;
”Jag har mig trolofvat en bergakung,
”Den lofven månde jag honom hålla.
J styren väl de Runor! —
Och det var Thora, lilla Dvergens fru
Hon ut genom bergadörren såg;
Då fick hon se, hvar ridder Tynne
Under gröna Linden han låg:
J styren väl de Runor!
Och det var Thora, lilla Dvergens fru.
Hon hade både torrer och vrång:
”Hvad hafver du i lunden att göra?
”Så litet ligger deråt din gång.
J styren väl de Runor! —
”Fast bättre vore dig i berget vara
”Och lägga guld uti skrin,
Ӏn att du sitter i rosendelund
”Och slår på gullharpan din.
J styren väl de Runor!
”Och bättre vore dig i berget vara
”Och sömma din brudskrud tillända,
Ӏn sitta under Lind och med runeslag
”En christen mans hjerta till dig vända.
J styren väl de Runor!
