74
Och det var Ulfva, lilla Dvergens dotter,
Hon går sig åt berget in;
Och efter henne går ridder Tynne,
Klädd i skarlakan oeh skinn.
J styren väl de Runor!
Och det var Thora, lilla Dvergens fru,
Hon satte fram rödan gullstol;
Så satte hon ridder Tynne i dvala,
Intill dess att hanen han gol.
J styren väl de Runor!
Och det var Thora, lilla Dvergens fru,
Hon tager fram de runeböcker fem;
Så löser hon honom af runorna ut,
Hennes dotter honom bundit i dem.
J styren väl de Runor!
”Och hören J, ridder Tynne!
”Nu ären J från runorna friad,
”Det vill jag eder i sanning säga:
”Min dotter skall aldrig Eder vinna.
J styren väl de Runor!
”Och jag var född af christet folk
”Och stulen i berget in;
”Min syster bor på Iseland
”Och bär gullkronan så fin.
J styren väl de Runor!
”Och der bär hon sin krona af guld
”Och dertill sitt Drottninga-namn;
”Hennes dotter är henne stulen ifrån,
”Derom går så vida en sägn.
J styren väl de Runor!
”Hennes dotter är henne stulen ifrån
”Och förder i Bernerland in,
”Der sitter nu den höfviska mö,
”Hon heter fröken Hermelin.
J styren väl de Runor!
