75
”Och aldrig får hon uti dansen gå,
”Utan henne följa sju qvinnor,
”Och aldrig får hon gullharpan slå,
”Om Drottningen ej sjelf är derinne.
J styren väl de Runor!
”Den Konungen hafver en systerson,
”Han stundar till riket att komma;
”Den hafva de ämnat den höfviska mö,
”Men henne till liten en fromma.
J styren väl de Runor!
Och det vill jag göra af äran min,
”Och utaf min goda vilja:
”Dig vill jag gifva den höfviska mö
”Och henne ifrån honom skilja.
J styren väl de Runor!
Så gaf hon honom en klädning ny
Med guld och perlor besatt —
Hvarenda sömn i klädningen var
Med ädla stenar belagd.
J styren väl de Runor!
Så gaf hon honom en häst så god
Och dertill en sadel ny:
”Och aldrig skall du vägen spörja;
”Din häst väl hittar till by.
J styren väl de Runor!
Och det var Ulfva, lilla Dvergens Dotter,
Hon ville honom vidare väl:
Så gaf hon honom en glafven ny
Och dertill så godt ett svärd.
J styren väl de Runor!
”Och aldrig skall du strida en strid,
”Der du ej skall seger vinna!
”Och aldrig skall du segla en sjö,
”Der du ej skall stranden hinna!
J styren väl de Runor!
