Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan 1859.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

94

 
 Mer klok än förr, på höjden af din makt,
 Då du lät visa, i dig sjelf betagen,
 För meningar och menniskor förakt.
 Du skulle hyst det, men du blef bedragen
 Af ditt begär att lägga det i dagen
 Och stöta dem som du till redskap fått
 Till dess du blef med samma verktyg slagen.
 Det är en lumpen jord i stort och smått,
Och knappast omak värd: det har du nu förstått.

 Om, lik ett torn, du haft att stå och falla
 Allena, skulle detta ditt förakt
 Hjelpt dig att bjuda spetsen åt dem alla;
 Men meningarna lyfte dig till makt
 Och blind beundran var din kejsarvakt.
 Det var kung Philips son du skulle spela
 Och ej (förrän du purpurn från dig lagt)
 Med en Diogenes principer dela,
Ty jorden är för stor till tunna i det hela.