Sida:Nordstjernan 1859.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

40

pressat genom ett vissnadt bananasblad, och sålunda fann jag anrättningen rätt välsmaklig. Till desert upprycktes några präktiga ananas; i den förbiflytande floden fångades några fiskar, och för en angenäm siesta kunde intet härligare gemak upptänkas, än det jag hade.

En tredje dag nedsteg jag till bottnen af den dal, hvari vattenfallet nedstörtar. Lika omättlig man är att njuta, lika ifrigt man slukar i sig allt det sköna som naturen utvecklar, och finner dess skapelser alltid nya, alltid beundransvärda, lika tröttsamt blir det i längden att omtala, att man alltid njuter, att man alltid finner dessa rikedomar outtömliga. Jag bör således icke nämna mera om min vistelse härnere, än att den var en enda fortsättning af dessa frosserier, som icke trötta, icke försvaga sinnet, en oafbruten kedja af dessa sinnets nyktra utsväfningar, då man visserligen fäster sitt öga på de synliga undren, men omedvetet dväljes hos det högre ursprunget.