Sida:Nordstjernan 1859.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs

Morni.

Hoppet dog, det enda, sista.

Fionnuala.

Mitt har redan slocknat ut.

Morni.

Dröj, o dröj, Fionnuala!

Fionnuala.

Hvarför, hvarför dröja qvar?

Morni.

O, låt Morni dig hugsvala.

Fionnuala.

Glöm, ja, glöm att till jag var!

Morni.

Hjertat sjuder,
Domen ljuder
Som ett thordön i min själ.

Fionnuala.

Låt oss drömma,
Gråta, glömma,
Hoppas, dö — ja, dö! — Farväl!