Sida:Nordstjernan 1859.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Morni.

Hoppet dog, det enda, sista.

Fionnuala.

Mitt har redan slocknat ut.

Morni.

Dröj, o dröj, Fionnuala!

Fionnuala.

Hvarför, hvarför dröja qvar?

Morni.

O, låt Morni dig hugsvala.

Fionnuala.

Glöm, ja, glöm att till jag var!

Morni.

Hjertat sjuder,
Domen ljuder
Som ett thordön i min själ.

Fionnuala.

Låt oss drömma,
Gråta, glömma,
Hoppas, dö — ja, dö! — Farväl!