Den här sidan har inte korrekturlästs
Din unga hand han stödde,
Han gaf din ålder frid,
På korsets träd han blödde
För dig i dödens strid.
Att i hans famn sig sluta
Ar menskans högsta lott: —
Ilvem vill dess sällhet njuta?
0, följen, följen blott!
Chör af Hedningar.
Säg, hvad du menar,
Svartklädde man!
Döden förenar
Oss med hvarann.
Blodiga öden
Möte du nöjd
Och efter döden
Gudarnes fröjd!
Chör af Christne.
Tyst, var tyst, förmätna skara,
Se och känn din syndabrist!
Låt de falske gudar fara,
Böj ditt knä för Herrans Christ!
Han är kärleken och friden,
Han har frälsat oss förvisst,
Han är den, som skapat tiden,
Han som lefver först och sist.
Hedningarne.
Makter jag känner
Många på jord,
Sol, som mig bränner,
Storm ifrån nord.
