Den här sidan har korrekturlästs
84
Der låg hon hvit, der låg hon så skön,
Nu hade hon funnit ro,
Ty solen sken öfver fagra ön
Med strålar af kärlek och tro.
Sida:Nordstjernan 1859.djvu/98
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
84
Der låg hon hvit, der låg hon så skön,
Nu hade hon funnit ro,
Ty solen sken öfver fagra ön
Med strålar af kärlek och tro.