12
terna med latinskt alfabet, af hvilka några gå tillbaka till slutet af 1100-talet. Den allra äldsta är ett stycke af en inventarieförteckning, Reykjaholts máldage. Ungefär samtidigt är ett litet fragment af en s. k. homiliebok (hvaraf nedan meddelas en profbit). Från omkr. 1200 hafva vi ett fragment af den enda fornisl. glossamling, som gifves, och i samma handskrift en afhandling om kyrkoårets tideräkning (den s. k. Rimbeygla); från de första åren af 1200-talet den stockholmska homilieboken, i språkligt afseende ytterst viktig genom sitt stora omfång i förening med en, synnerligen beträffande kvantitetsbeteckningen, mycket noggrann ortografi; från första årtiondena af samma sekel det äfvenledes i ortografiskt afseende viktiga fragmentet Ágrip, d. v. s. »sammandrag» af Norges historia, troligen en afskrift af ett norskt original. Af yngre skrifter kunna såsom språkligt viktiga framhäfvas dels de i ortografiskt afseende mönstergilla Annales regii från början af 1300-talet och större delen af det samtidiga rikhaltiga sammelverket Hauksbók, till stor del egenhändigt nedskrifvet af lagmannen Haukr Erlendsson († 1334); dels och i synnerhet de tre små afhandlingar, i hvilka några islänningar själfva gjort försök till grammatisk och ortografisk behandling af sitt modersmål, och som alla uppträda såsom bihang till handskrifterna af den ryktbare Snorre Sturlosons († 1241) verk den prosaiska Eddan. Den äldsta och viktigaste af dessa afhandlingar, bevarad i en handskrift från omkr. 1330, är af okänd författare från omkr. 1170; den andra, äldst bevarad i en handskrift från omkr. 1290, är af en äfvenledes okänd författare från midten af 1200-talet; den tredje, äldst bevarad i en hand-
