Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Beethoven 1907.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

8

beslöt man låta honom bli organist och pianospelare. Vid den tiden, 1770-talet, lefde ännu i färskt minne underbarnet Mozarts konsertresor, och Johan van Beethoven kom ofrivilligt att anställa jämförelser mellan Mozart och sin son. Månne han skulle bli en andra Mozart och kunna göra liknande konsertresor? Dock såg han saken uteslutande från den pekuniära sidan utan att på något sätt tänka på annat än sig själf och den inkomst barnet skulle bereda hans kassa. Att gossen genom för starkt pådrifven musikundervisning skulle bli hindrad i sin utveckling till människa, därpå tänkte den föga allmänbildade fadern minst.

Ludvig rycktes ur skolan och sattes att spela piano både dag och natt. Redan som sjuåring fick han uppträda offentligt inför kurfursten. Fadern fann snart sin egen undervisning otillräcklig och vände sig därför till sin vän Tobias Friedrich Pfeiffer, en man med samma oregelbundenhet i lefnadssättet som han själf. Denne lärare utbyttes 1780 mot hoforganisten van den Eeden. Hos honom lärde sig Ludvig utom pianospel och orgel äfven komposition. Först med hoforganisten Christian Gottlieb Neefe begynte de mera allvarliga, djupgående studierna i komposition. Beethoven spelade nu Bachs “Woltemperiertes Klavier“ och komponerade äfven små pianosaker. År 1783 tillägnar han sina första kompositioner, 3 sonater för piano, kurfursten Maximilian Friedrich. I den af Beethovens egen hand skrifna tillägnan säger han sig vara 11 år gammal, troligen ett afsiktligt falsarium, för att det skulle kunna verka mera underbart. Det var första steget på tonsättarbanan. Att Beethoven redan nu hos sin lärare gjort sig be-