märkt, synes alltför väl af Neefes bref den 2 mars 1783 till Cramers Magazin der Musik, dåtidens förnämsta musikblad: “Han kommer säkert att bli en andra Mozart, om han blott fortsätter så, som han börjat.“ Beethoven fördes af Neefe in i den dåtida musiken och lärde sig särskildt beundra och efterbilda Haydn och Mozart.
Emellertid var Neefe ofta stadd på resor och hade därför af kurfursten erhållit tillåtelse att själf ställa om vikarie för sig. Han förordnade nu Beethoven till detta, och säkerligen har läraren icke misstagit sig om sin elevs förmåga. Snart finna vi Ludvig van Beethoven till och med ha lön som kapellist hos kurfursten. Redan 1785 fick han ge pianolektioner och snart deltog han som en fullbildad musiker i Bonns musiklif.
Med Beethovens anseende som musiker följde också, att en mängd musikaliskt intresserade familjer gärna sågo honom hos sig. Största betydelsen fick familjen Breuning. Fru Breuning var änka efter ett hofråd och hade hos sig sina två söner, Stefan och Kristoffer, samt dottern Eleonora, alla ungefär i samma ålder som Beethoven. I detta hus rådde en frisk och otvungen anda med äkta hemstämning. Såväl litterära som musikaliska intressen funnos. Bägge sönerna försökte sig som diktare och dottern som pianospelerska. Beethoven behandlades snart som barn i huset. Nästan hela dagen och ibland också natten tillbragte han i deras hus. Här kände han sig fri, här gafs honom, hvad han mest af allt saknat hos föräldrarna, ett hem med kärleksfull omvårdnad. Beethovens sinne kräfde mycken försiktig-
